Uppföljning av dricksvattenåtgången snabbt sätt att följa foderkonsumtionen

Hur mycket vatten korna dricker kan ge information om förändringar i foderkonsumtion, mjölkureahalt och hälsa hos mjölkkor, visar forskning vid SLU.

Kunskap om foderkonsumtionen är avgörande för att åstadkomma en balanserad foderstat till mjölkkor. Ofta är kraftfodergivan känd medan utfordring med ensilage sker gruppvis. Det totala intaget av grovfoder inklusive bete har djurägaren därför ingen kontroll över på individnivå och därmed heller inte det totala foderintaget.

Tidigare forskning har visat att det finns ett starkt samband mellan hur mycket mjölkkor dricker och deras foderkonsumtion om man tar hänsyn till mineralhalten i fodret. Forskare vid SLU har därför undersökt om intaget av dricksvatten skulle kunna användas som hjälpmedel för att beräkna hur mycket olika kor äter.

Forskarna studerade också betydelsen av mineralhalten i fodret och hur mjölkureahalten, som är ett mått på kons proteinförsörjning, ändrades med ändrat drickvattenintag.

Vattenintaget mättes på bete och på stall

För studiens räkning installerades vattenkoppar för individuell registrering av vattenintaget per ko.

I ett betesförsök jämfördes dricksvattenintag och urinmängd hos kor som gick på deltidsbete med resultaten från kor som gick på rastbete och där allt foderintag var känt. Betesgruppen fick en känd mängd ensilage medan intaget från betet skattades utifrån deras dricksvattenintag och urinmängd med hjälp av sambanden från rastbetesgruppen.

Resultaten gav rimliga medelvärden för vad betet gav där skattningen från dricksvatten resulterade i ett något lägre värde än skattningen utifrån urinmängd. Förklaringen till detta antogs bero på hög vattenhalt i betet som gjorde att korna behövde dricka mindre medan urinmängden inte påverkades.  Skattningarna för enskilda kor varierade däremot stort.

I ett stallförsök undersökte forskarna hur kornas intag av vatten påverkades när halten av kalium- och natriumsalter varierades i fodret genom att saltlösningar sprejades på ensilaget.  Syftet var att se om det gick att göra individuella kalibreringar för hur kor svarade med vattenintag när mineralintaget ändrades och därmed i förlängningen kunna uppskatta grovfoderintaget eftersom mineralintaget i normalfall mest beror på hur mycket grovfoder kon äter.

Korna dricker mer och mjölkureahalten sjunker vid ökad mineralhalt

Korna drack mer både vid ökade halter av natriumsalt och kaliumsalt i fodret men ökningen var störst för tillsats av kalium. Mjölkureahalten sjönk vid tillsats av natrium och kalium och åtföljande ökat dricksvattenintag vid oförändrad proteinutfodring.  Det var förändringar i hur mycket korna drack som bäst förklarade förändringarna i mjölkureahalten.

– Det är viktigt att värdena för mjölkurea tolkas rätt och att man då tar hänsyn till både mineralhalten och dricksvattenintaget. Underutfodring av protein ger sämre mjölkavkastning medan

för mycket protein är en belastning på kroppens organ, leder till onödigt höga foderkostnader och ger ett kväveöverskott som har negativ påverkan på miljön, säger Torsten Eriksson, SLU.

Att följa vattenåtgången kan ge värdefull information

Det gick inte att för enskilda kor i räkna ut det totala foderintaget utifrån dricksvattenintaget då korna reagerade så olika.

Däremot kan registrering och uppföljning av dricksvattenintaget på gruppnivå ge snabb och tillförlitlig information om förändringar i kornas foderkonsumtion.  

– Genom att följa vattenåtgången på avdelningsnivå kan djurägaren få en tidig varningssignal på störningar i besättningen som kan bero på t ex skämt foder, något tekniskt fel i utfodringsanläggningen, sjukdom eller brunst.  Även för den enskilda kon kan förändringar i dricksvattenintaget visa på att kon äter sämre vilket kan förklaras av ett försämrat hälsotillstånd som bör följas upp, säger Torsten Eriksson.

Slutrapport Projekt V1330056, FoU Mjölk ”Kornas dricksvattenintag som mått på foderkonsumtion, optimal mjölkureahalt och hälsotillstånd”