Strukturkalkning försvårar inte fosforupptaget för grödan

Kalkning minskar fosforläckaget men låser inte fast fosforn i marken så grödan inte kommer åt den. En studie baserad på upp till 80 år gamla försök visar inga negativa effekter av kalkning på fosfortillgängligheten.

Så kallad strukturkalkning av åkermark anses minska läckaget av fosfor till sjöar och vattendrag genom att marken får en bättre struktur med stabilare aggregat av markpartiklar. Fungerar allt som det ska undviker man att fosfor förs bort med uppslammade markpartiklar vid nederbörd. Kalkning görs också för att öka skörden. 

Men det finns frågor kring strukturkalkning – kanske binder kalken fosforn för hårt i marken så att grödan får svårt att tillgodogöra sig den? 

Det finns en motsättning här, kalk ska minska utlakningen av fosfor samtidigt som man hoppas att den traditionella bilden gäller, att kalkning ökar fosfortillgängligheten, säger Magnus Simonsson, SLU. 

Han har lett en studie av fyra långliggande fältförsök, med varierande jordar och givor av kalk och fosforgödsel, i syfte att reda ut effekterna av strukturkalkning.

Äldsta försöket från 1936 

1936 och 1941 anlades två försök på Lanna försöksgårds mellanlera söder om Lidköping, senare tillkom försök på svagt lerig mojord i Röbäcksdalen utanför Umeå samt på styv lera i Västra Eknö utanför Arboga. De första kalkades vid starten och sedan på 1970-talet, de senare har kalkats kontinuerligt. 

Jordprover finns sparade, och de har analyserats och jämförts med prover tagna 2012. Totalt har ett hundratal prover analyserats. 

Uppgifter från databaser visade att skördarna i samtliga försök ökade med 15–20 procent till följd av kalkning. Upptaget av fosfor i grödan ökade i Röbäcksdalen och Västra Eknö medan det blev oförändrat på Lanna. 

I ett av försöken, i Röbäcksdalen, fann forskarna både ökad skörd och ökad koncentration av fosfor i skörden. 

Skördedata säger inte allt 

Forskarna gjorde också laboratorieexperiment där jordprov fick reagera med en vattenlösning i provrör under sex dygn. De visade inte på någon försämrad löslighet hos jordens fosfor på grund av kalkning, snarare förbättrades den. Kalkningen i sig gav visserligen inte högre koncentration av fosfor i vattenlösningen, men att långsiktigt fosforgödsla en kalkad jord tycktes ge lösligare fosfor än gödsling av en okalkad jord. 

Fosforgödsling tycks alltså löna sig bäst om jorden befinner sig i ett gott kalktillstånd. 

Det verkar inte som att fosfor som finns i jorden från början blir så väldigt mycket mer tillgänglig direkt efter kalkning, men fosfor tillförd genom gödsling kommer att hålla sig i en lösligare form i en kalkad jord, säger Magnus Simonsson. 

För bonden tyder resultaten på att det inte är nödvändigt att öka fosforgivorna åren närmast efter en kalkning för att kompensera för fastläggning av fosforn, även om litteraturen visar att en övergående nedsättning av fosforns löslighet kan inträffa närmast efter kalkning.

Ingen risk med kalkning? 

Kalkning stimulerar mikroorganismernas nedbrytning av organiskt material vilket innebär att man med kalkning riskerar att ”odla bort” organisk fosfor. Forskarna kunde notera viss ökad nedbrytning i ett av försöken, men inte i något fall resulterade kalkning i mätbar utarmning av organisk fosfor på lång sikt. 

Resultatet är sammanfattningsvis att studien inte visar på några negativa effekter av kalkning beträffande fosfortillgänglighet. 

Först blev jag nästan lite besviken, jag hade hoppats på något mer problematiskt, säger Magnus Simonsson. 

Men sedan gav resultaten intressanta insikter i hur fosfor binds i jorden på lång sikt. De påverkar helt klart vad jag kommer att stå och säga till studenterna om hur fosfor binds i jorden!

Projektet "Upptag och fastläggning av fosfor i långliggande kalk- och fosforförsök: kalkning som produktions- och miljöåtgärd" i projektbanken