Lokala och globala kanaler kan rädda grisproducenterna

Ständigt ökad produktivitet räcker inte – nya marknads- och distributionskanaler måste till för att utslagningen av grisproducenter ska bromsas, visar en rapport från Vreta Kluster.

Antibiotika- och djurskyddsfrågor har medfört ökad efterfrågan på svenskt och lokalproducerat griskött. Just nu betalas svenskt griskött bra, men långsiktigt riskerar grisproducenterna att bli utsatta för prispress och prisfluktuationer som gör att utslagningen av producenter fortsätter. 

Ett projekt vid Vreta Kluster har gjort en systemanalys av Östergötlands grisproduktion. Utifrån ett systemperspektiv framstår den konventionella grisproduktionen som i hög grad standardiserad och likriktad; produkten kan inte differentieras så att olika kvalitetsegenskaper premieras. Den enskilde grisbonden blir därmed utsatt för konkurrens, både inhemsk och utländsk.

Tryckande system möter efterfrågestyrt system

I ledet efter primärproduktionen finns slakterierna, som ska agera buffert mellan ett ”tryckande” system (jämnt flöde från primärproduktionen) och ett ”efterfrågestyrt” (ojämn efterfrågan från handeln beroende på kampanjer, väder, säsong med mera). 

Har man två sådana system bredvid varandra samtidigt som produktionen minskar, ja då har man byggt in problem, säger Per Lindahl, projektledare vid Vreta Kluster. 

Grisproduktion innebär produktion av stora volymer med små marginaler vilket kräver hög effektivitet. Men ytterligare fokus på produktivitetsökning kommer bara att leda till ytterligare krav på prissänkningar från handeln och fortsatt utslagning av grisproducenter. 

Gårdsförsäljning, köttlådor, egna gårdsvarumärken med mera kan vara en lösning för några men inte för merparten av grisproducenterna. Vad som behövs är nya marknadskanaler som ger producenterna mer makt i värdekedjan.

Slopade mellanhänder

Dessa kanaler kan sökas såväl lokalt som internationellt. Det svenska grisköttet och dess mervärden skulle kunna hitta nischmarknader utomlands. Då skulle också volymer lyftas från den svenska marknaden och därmed rubba maktbalansen i systemet. 

Som exempel på en ny marknadskanal nämner Per Lindahl den nya så kallade Reko-ringen i Linköping. Modellen är hämtad från Finland där den har blivit en succé på ett par år. Idén bygger på en Facebookgrupp där producenter presenterar sitt utbud, konsumenter beställer och tid och plats för leverans meddelas. Allt sker direkt mellan producent och konsument utan mellanhänder. 

Alla åker samtidigt till en plats, det är effektivt för båda parter, säger Per Lindahl.

För svårt att sälja till kommunen

I analysen har också kommuners upphandling av lokal mat studerats. Det finns i dag efterfrågan på sådan mat men de två systemen, ”primärproduktion” och ”kommunal livsmedelsförsörjning”, är inte anpassade till varandra logistiskt. Det är för svårt och dyrt för producenterna att nå de lokala kunderna eftersom det saknas effektiva kanaler till den marknaden. Här finns enligt rapporten en stor potential. 

Rapporten mynnar ut i fem rekommendationer:

• Genomför ett pilotprojekt med export av Östgötagris med hög kvalitet. Huvudsyftet är att bygga upp kunskap om exportaffärer och skapa nätverk med aktörer i olika marknadskanaler.
• Bygg upp ett lokalt varumärke på temat ”klimatsmart Östgötagris”.
• Utveckla logistiklösningar med grossister och charkuteriföretag så kommunala verksamheter kan handla lokalt.
• Samverka med matkasseföretag om en ”lokal matkasse” tillsammans med nötkötts-, rotfrukts- och grönsaksproducenter.
• Undersök förutsättningarna för ett industriellt förädlingssteg, i första hand styckning, i det lokala distributionssystemet för mat.

Projektet ”Lönsamhet genom logistikexcellens hos Östergötlands grisproducenter " i projektbanken