Högre lönsamhet med varierad kaliumgiva

Potatisodlare kan få bättre ekonomi genom att justera kaliumgivan efter vilken sort som odlas. Det visar försök vid SLU.

För att undvika kvalitetsproblem är det vanligt bland svenska potatisodlare att gödsla med mer kalium än vad potatisplantan behöver för att växa optimalt. Det vetenskapliga underlaget för detta har emellertid varit dåligt underbyggt. Forskare vid SLU har under tre år genomfört kaliumgödslingsförsök i matpotatis med syfte att ta fram aktuella rekommendationer för att om möjligt kunna justera kaliumgivorna utan kvalitetsförluster och därmed få bättre odlingsekonomi och konkurrenskraft. 

– Svenska gödslingsförsök med fosfor i potatis har visat på att givorna skulle kunna minskas med bibehållen skördenivå och kvalitet. För kalium visar utländska försök samma sak, även om man där använt andra kaliumkällor än de som är vanliga i Sverige, så vi förväntade oss liknande resultat i våra försök, säger Helene Larsson Jönsson, SLU.

Fältförsök för att undersöka inverkan på skörd och kvalitet 

I försöken ingick matpotatissorterna Fakse, Folva och King Edward. Kalium tillfördes som kaliumsulfat i nivåerna 0, 90, 180, 270 och 360 kg/ha i samband med sättning.  

Kaliumkoncentrationen i bladskaften mättes fem gånger under säsongen med en handhållen snabbmätare för att ge underlag för standardkurvor för matpotatis. 

Potatisen lagrades och innan potatisen graderades för stötblått på våren fick de kalla potatisarna åka runt i en cementblandare för att simulera de skador som kan uppkomma vid upptagning och sortering. Därefter lagrades de vid 15 grader i två veckor innan graderingen utfördes.

Höga kaliumgivor gav inte högre skörd men större stöttålighet 

Avkastningen i försöken skilde sig inte mellan givor på 180 kg och givor på 360 kg kalium per hektar. De tre sorterna skilde sig däremot tydligt åt i känsligheten för mekanisk påverkan. Fakse var den klart tåligaste sorten medan Folva och King Edward var känsliga för stötblått. De försöksrutor som gödslats med givor upp till 180 kg kalium per hektar hade betydligt högre andel stötblått än de som gödslats med 360 kg/ha.  

– Vi blev överraskade av att kaliumgödslingen hade så olika inverkan på kvaliteten hos de undersökta sorterna, säger Helene Larsson Jönsson. 

Förklaringen till skillnaderna i stöttålighet kan utöver kaliuminnehållet även bero på kalciuminnehållet i knölen. Fakse innehåller betydligt mer kalcium och tidigare studier vid SLU har visat att det även finns en koppling mellan stötblått och kalcium. 

Undersökningen visar att sambandet mellan kaliumgödsling, skörd och kvalitet är med komplext än vad man tidigare trott. I vissa fall är det inte bara kaliuminnehållet som påverkar utan det kan även vara vilken kaliumform som används och vilka andra näringsämnen som finns närvarande och kan konkurrera om upptaget i växten.

Precisionsodling kräver bättre kontroll  

Resultaten av mätningarna i fält visade att Fakse och Folva hade betydligt högre kaliumkoncentration i bladskaften vid försökets start men att innehållet minskade proportionerligt lika mycket i alla sorterna under odlingssäsongen. Kurvorna kommer att användas till att ta fram standardkurvor för kalium, vilka ska kunna användas av odlare och rådgivare i framtiden. 

– Våra försök visar tydligt att det kan vara befogat med höga kaliumgivor (upp till 360 kg/ha) i känsliga sorter för att minska risken för stötblått. Men generella rekommendationer för kaliumgödsling är inte tillräckligt exakta för dagens precisionsodling utan det skulle behövas individuella råd per sort, säger Helene Larsson Jönsson. 

Slutrapport Projekt H1342093, FoU Potatis ”Underlag för nya kaliumrekommendationer till svensk potatisproduktion”.