Grund vårbearbetning till våroljeväxter fungerar även på lerjordar

Att få våroljeväxter att etablera sig är ett kritiskt moment i försommartorra området,speciellt på lerjordar. För att öka odlingssäkerheten har forskare vid SLU studerat hur alternativa jordbearbetningsmetoder fungerar vid olika såtidpunkter och påverkar resultatet i odling av vårraps.

Våroljeväxter är en viktig gröda i växtföljden i de områden där problem med övervintring gör det svårt och osäkert att odla höstoljeväxter. Men under torra förhållanden är det svårt att med konventionell höstbearbetning få tillräckligt med fukt i såbädden för att småfröiga arter som oljeväxter ska kunna gro. Därför har en del lantbrukare testat grund jordbearbetning med tallriksredskap på våren för att se om detta kan underlätta grödans etablering. 

– Det finns en del lantbrukare som praktiserar grund jordbearbetning på våren men det har inte funnits några studier av hur detta påverkar struktur och fuktighet i såbädden. Därför ville vi undersöka hur mycket man kan göra avkall på kravet på en fin struktur för att i stället få mer vatten till fröet, bra etablering och en god skörd, säger Åsa Myrbeck, SLU. 

Fältförsök och gårdsstudier i trakten av Uppsala 

Försöken utfördes under tre år på jordar med olika lerhalt; styv-, mellan- och lättlera. Höstplöjning med konventionell såbäddsberedning och sådd jämfördes med tre varianter av grund bearbetning; två gånger på hösten, en gång på hösten och en gång på våren eller två gånger på våren. Bearbetningsmetoderna kombinerades med två olika såtider; tidig respektive sen sådd. 

Parallellt med fältförsöken pågick fältstudier hos odlare som redan tillämpade metoden med grund jordbearbetning. 

Tillgängligt vatten mer avgörande än optimal struktur 

Efter sådd undersöktes såbäddens struktur i fältförsöken och vattenhalten mättes. Sista året bestämdes också vissningsgränsen för beräkning av växttillgängligt vatten. Hos lantbrukarna gjordes såbäddsundersökningar och planträkning efter uppkomst. 

Såbäddsundersökningarna visade att traditionell höstplöjning med efterföljande harvningar gav den bästa såbädden med högst andel finjord men att såbotten samtidigt var torrast. Grund vårbearbetning gav den grövsta såbädden. Tidigare modellstudier på SLU har visat att våroljeväxter för säker groning behöver en såbädd med minst 50 % aggregat som är mindre än 5mm. På samtliga tre jordarter låg andelen runt eller oftast under denna gräns. 

Samtidigt hade de fält som endast jordbearbetats på våren den fuktigast såbottnen och den högsta mängden växttillgängligt vatten. Efter höstplöjning däremot låg mängden växttillgängligt vatten generellt under den rekommenderade gränsens på 6 %. 

Bäst skörderesultat gav grund jordbearbetning på hösten men två år av tre gav även grund jordbearbetning på våren bättre skörderesultat än höstplöjning. Det andra året var förhållandena på våren optimala och skörden blev god oavsett behandling. Skillnaden mellan metoderna var emellertid ganska små. 

– Det som var nytt för oss var att grund jordbearbetning fungerade så bra även på styv lera, säger Åsa Myrbeck. 

Tidig sådd alltid bäst 

Såtidpunkten gav stort utslag och tidig sådd gav genomgående större skördar än sen sådd. 

Försöken visar att grund jordbearbetning på våren bättre bevarar fuktigheten i marken än höstplöjning och kan vara en bra metod i områden med försommartorka. Metoden sparar också kostnader när plöjning plus en eller två harvningar ersätts med två körningar med tallriksredskap. Risken med vårbearbetning är att såbädden blir alltför grov. Bearbetningsdjupet måste noga anpassas till markens vattenhalt. 

– Någon generell rekommendation går inte att ge förutom att tidig sådd av våroljeväxter är att föredra. Alla jordar är olika och det är lantbrukaren som känner sin jord och förutsättningarna på gården bäst. Men vi har visat att det går att gå ifrån traditionell höstplöjning till en grund jordbearbetning såväl höst som vår, säger Åsa Myrbeck.