FRÅGA EXPERTEN: Kallare klimat och kortare växtperiod ger lägre diversitet i Sverige

Sverige ligger bra till när det gäller biologisk mångfald jämfört med våra nordiska grannländer. Men globalt är det sämre, mest på grund av klimatet och kortare vegetationsperiod.

Vi svarar regelbundet på frågor i tidningen ATL och har nu fått en fråga om biologisk mångfald inom lantbruket i Sverige.

FRÅGA: Hej, det pratas ofta om att biodiversiteten och den biologiska mångfalden minskar globalt, och att det är ett hot för livsmedelsförsörjningen. Men hur ser det ut just inom lantbruket i Sverige, minskar biodiversiteten med tiden och ligger vi på en okej nivå – finns det något inom forskningen? Vänliga hälsningar Anna

SVAR: Tack för en intressant fråga som jag tror många läsare också vill veta mer om. Vi på Stiftelsen Lantbruksforskning har kontaktat forskarna på Institutionen för mark och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet och så här svarar doktorand Hanna Sjulgård:

”Biodiversitet kan mätas på olika nivåer och skalor. Till exempel som genetisk mångfald, artrikedom eller mångfald av arter, inom områden som bland annat ett fält, landskap eller i ett helt land. En typ av biodiversitet i lantbruket beaktar antalet grödor. Ett grödodiversitetsindex kan beräknas från antal grödor och på hur stora arealer de odlas. Ett sådant index får ett högre värde ju fler olika sorters grödor som odlas på mer jämnstora arealer. Tidigare studier gjorda i andra länder har bland annat visat att grödodiversiteten till exempel minskat de senaste 60 åren i USA och ökat i Indien. Men hur ser det ut i Sverige?

I en ny studie har vi undersökt hur diversiteten av grödor som odlats förändrats sedan 60-talet både på Sverige-nivå och i varje län. I studien kunde vi se att vi har en högre grödodiversitet i de södra länen jämfört med de i norra Sverige. Klimatet och längden på vegetationsperioden begränsar vilka grödor som kan odlas i norr. Vi kunde även se att grödodiversiteten var på samma nivå idag som på 60-talet på Sverige-nivå.

På länsnivå såg vi dock en ökning av grödodiversiteten i fler än hälften av länen de senaste 60 åren. De län med lägst grödodiversitet har överlag ökat och främst de län med en högre grödodiversitet har minskat med tiden. Fler olika sorters grödor odlas idag i mellersta och norra Sverige jämfört med på 60-talet, på grund av till exempel sortförädling och varmare klimat. Dalarna var det län med störst ökning av grödodiversiteten främst på grund av en förändring mot mer jämnstora arealer av de odlade grödorna. Detta på grund av en minskad odling av den dominerande grödan korn, men också på grund av ökande odling av höstvete och höstraps som bland annat gynnats av klimatförändringen.

I flera av de största produktionsområdena som Skåne, Östergötland och Uppland har grödodiversiteten istället minskat. Främst på grund av en ökning av arealer med höstveteodling, men även den minskande odlingen av våroljeväxter och höstrybs. Skåne var länet med störst minskning sedan 60-talet på grund av en minskning i odling av flertalet grödor och en ökning av höstvete.

Över vilken nivå grödodiversiteten är tillräcklig är svårt att definiera. I jämförelse med globala studier har vi överlag en lägre diversitet av grödor i Sverige än globalt, främst på grund av kallare klimat och kortare vegetationsperiod än många andra länder. Om man istället jämfört med grannländerna Norge och Finland verkar vi dock ha en högre grödodiversitet i Sverige.”

Mattias Norrby, Forskningschef Stiftelsen Lantbruksforskning