Djuprotade förfrukter luckrar packad mark

Förfrukter med djupa rötter är effektiva markluckrare. Ett deltagardrivet forskningsprojekt med potatisodlare, rådgivare och forskare visar att biologisk luckring kan vara ett alternativ till mekanisk luckring.

Markpackning ger svag rotutveckling och dålig tillväxt i grödan till följd av vattenstress och syrebrist. Markstrukturen kan förbättras genom mekanisk djupluckring; även förfrukt med djupa rötter har effekt på packade jordar. Men det har saknats forskning om att kombinera mekanisk och biologisk alvluckring. 

Detta har nu undersökts i ett deltagardrivet projekt med närmare 30 aktörer: potatisodlare, forskare, rådgivare och representanter för industrin. 

Förfrukter med olika djupa rötter 

Potatisnäringen har lång erfarenhet av lokala studiegrupper som har stimulerat odlarna till att prova nya metoder. Mot bakgrund av detta skapades 2011 projektet ”Biologi och teknik för förbättrad markanvändning i potatisodlingen – aktörsamverkan för hållbar kunskapsutveckling”. 

Syftet var dels att undersöka effekterna av mekanisk och biologisk djupluckring, dels att skapa en plattform för potatisforskningen för forskare, rådgivare, lantbrukare och andra intressenter. 

Tvååriga fältförsök med matpotatis och stärkelsepotatis genomfördes på Hushållningssällskapets försöksgård utanför Kristianstad. Åtta olika förfruktskombinationer, med maträttika, oljerättika, rödklöver och med vårkorn som kontroll, bestämdes. De deltagande lantbrukarna använde några av fältförsökets led i försök på den egna gården. 

Den biologiska luckringen skedde året före potatisgrödan och den mekaniska en vecka efter sättning. Penetrationsmotstånd, rotutveckling, kväveupptag, skörd, skador med mera undersöktes. 

Kanaler i packad mark 

Penetrometermätningar visade att mekanisk djupluckring till skillnad från biologisk ger ett klart utslag men hypotesen att den kombinerade luckringen skulle förstärka struktureffekten kunde inte bekräftas. 

Trots högre penetrationsmotstånd i den biologiskt luckrade jorden blev inte rotmängden mindre. Troligen bildar förfrukten kanaler som potatisplantans rötter kan utnyttja. 

Mätningar i matpotatis visade att både djuprotad förfrukt och djupluckring efter sättning ger mer och djupare rötter, och en kombination förstärkte effekten. Detta ledde dock inte till högre kväveupptag eller högre skörd, något som troligen kan förklaras med god tillgång på både vatten och näring i försöket. Slutsatsen är att om man ska utnyttja potentialen i alvluckring i matpotatis måste närings- och vattenförsörjningen anpassas till det förbättrade rotsystemet. 

Andelen stora potatisar, över 60 millimeter, ökade med djupluckring. 

I stärkelsepotatis ökade djupluckring kväveupptaget i plantan jämfört med biologisk luckring och kontrolledet. Djupluckring gav 4 % större knölskörd och 6 % mer stärkelse. 

Den djuprotade förfrukten fungerade så till vida att man inte kunde se en ytterligare förbättring med en efterföljande mekanisk djupluckring, säger projektledare Paula Persson, SLU. 

En bra, djuprotad förfrukt kan alltså vara ett alternativ till mekanisk luckring. 

Värdefulla gårdsbesök 

Beträffande arbetsprocessen konstaterades att det viktigaste lärandet skedde vid interaktionen med övriga deltagare. 

Det föll ut mycket bra, som helhet är alla väldigt nöjda, sammanfattar Paula Persson. 

Forskarna uppskattade särskilt gårdsbesök och fältvandringar medan odlarna uppskattade att få insyn i forskningsprocessen och få egna hypoteser prövade. 

Runt projektet fanns så kallade satellitgrupper som diskuterade resultaten. Om banden mellan deltagarna i projektgruppen och satellitgrupperna stärks skapas ”ringar på vattnet” och idéerna sprids. Projektmodellen kan enligt forskarna utvecklas och bör användas i framtiden.

Projekten "Biologi och teknik för förbättrad markanvändning i potatisodling - Aktörsamverkan för hållbar kunskapsutveckling" och "Biologi och Teknik för förbättrad markanvändning i potatisodling - Aktörsamverkan för hållbar kunskapsutveckling, BoT-A, år 4" i projektbanken